Besök hos tandläkaren

Så har det varit dags för den årliga besiktningen. Inte av bilen, för det har jag ingen. Och inte av brandsläckaren heller, för den blev med framgång betittad och betryckt förra veckan. Nej, det var de personligt ägda tänderna det var frågan om.

Numera är det så fiffigt att man får ett smärre vykort när tandläkaren tycker sig behöva mer pengar – det finns ju bevars många hål att stoppa pengarna i. Men istället för ”penningöverföring” står det ”årlig kontroll” på kortet. På framsidan på mitt kort fanns en vacker blombukett och texten ”Bit ihop” medan baksidan informerade om dag och klockslag.

För en gångs skull passade dag- och klockslagskombinationen, så det var bara att ge sig iväg. Men innan jag gjorde det, hade jag i renhållande nit extra noga borstat tänderna. Jag har en sådan där automatisk sak med roterande borste som anses vara väldigt bra. Den tar bort plack, förhindrar tandlossning och gör tänderna vita. Troligen kan den vissla, måla om huset och gå ut med hunden också.

I sin ungdom, när motorn var starkare, var tandborsten så effektiv att huvudet (det egna) kom i självsvängning. Man stod där och skakade hjälplöst i takt med vibrationerna från tandborsten. När man hade landat efter den behandlingen var tänderna mycket riktigt osannolikt rena. Dessutom hade tandborstningen på den tiden den uppenbara fördelen att man vakande ordentligt; det gick inte att halvslöa när huvudet som var på väg runt axeln (den egna).

Dagens tandläkarmottagningar är verkligen fräscha och topprustade. Och tidningarna är numera aktuella. Inga 17 år gamla Femina, Månadsjournalen och Svensk Innehållsförteckning. Dessutom hålls tiderna på ett imponerande sätt. Är det sagt 9.35 är det 9.35, inte 11.40 – dagen efter. Så när klockan var 9.35 bjöds jag ta plats i undersökningsstolen.

Har du också märkt att en tandläkare är relativt fåordig till en början? Han eller hon väntar med det sociala tomtugget tills munnen är fylld med föremål. Då frågar de om jobbet, hunden, semesterplanerna, receptet på messmör och fördelarna med varmluftsugn jämfört med konventionell. Åtminstone jag har svårt att prata då. Det blir inte så mycket sagt när man har ett helt skrotupplag i munnen. Så när tandläkaren undrar om jag har bytt vatten på guldfisken och kammat mittbena på ryamattan, lyckades jag prestera ett dovt halvkvävt gurgel. Ändå inte så illa med tanka på att jag just då hade en polygripen, fyra slagborrar och en vinkelslip hängande ur käften.

Jag är den osolidariska typen som går till en privat tandläkare. Ibland händer det att vi (läs: tandläkaren) tar upp ämnet ”tandläkarsystemet i Sverige”. Han berättar då med inlevelse och lätt viftande med tandstensskraparen om tandvårdstaxorna i landet:

-Vet du, säger han, att det finns flera taxenivåer trots regleringssystemet?

Jag nickar, för prata kan jag som bekant inte.

-Jodå, fortsätter han, men det spännande är att den lägsta taxan bara gäller oss privattandläkare. Den behöver inte folktandvården följa, utan kan använda en högre. De som har hand om förnuftet tycker säkert att det är mer rättvist då.

Jag mumlar samförstånd.

-En annan märklighet är att folktandvården får dra av all ingående moms. Det får inte vi göra. Troligen anses också det vara mycket rättvist.

När vi var klara – inga hål! – funderade jag på vad han sagt. Varför är det inte symmetriskt, dvs lika villkor för alla? Jag har inget svar på det. Förmodligen kräver rättvisan att det ska vara olika förutsättningar. Sverige är fantastiskt.