De Felfrias Parti och glashuset

Följande skrevs några dagar före valet. Kan vara intressant av historiska skäl:

Så var det dags. Jag har väntat länge på att desinformationsindustrin skulle dra igång, men nu är den uppvarvad rejält:

I brist på egen politik och i hopp om att flytta fokus från sakfrågorna har De Felfrias Parti – äntligen, säger de säkert – hittat en mumsig godbit: ”spionskandalen”. Och visst låter det maffigt, någon som spionerar på (s). Dessutom en från fiendelägret. Kunde det vara bättre?

Det intressanta är att ”spionskandalen” inte upptäcktes för några dagar sedan, som man lätt leds att tro. Tvärtom är den betydligt äldre, från november förra året. Men desinformatörerna hos (s) insåg omedelbart att man skulle hålla på karamellen; att ”avslöja” nyheten när den upptäcktes skulle inte ha så stor skadeeffekt.

Det är därför som De Felfrias Parti valde att låta ”nyheten” brisera vid ett tillfälle som skulle skada (fp) maximalt – några dagar in på valrörelsen. Dessutom avvaktade man tv-utfrågningen av Fredrik Reinfeldt för att se hur han klarade sig. Eftersom det – tyvärr för De Felfrias del – gick bra för Reinfeldt, valde man att släppa (fp)-bomben någon timme efter utfråg-ningen. På så sätt nådde de(s)informatörerna två mål: a) desavouera (fp) och b) neutralisera det goda intryck som Reinfeldt gjort och sätta fokus på något annat än sakfrågorna, där (s) är chanslöst.

Visst är det skickligt hanterat av De Felfrias Parti, men deras främsta gren är just kampanjeri och desinformation, möjligen starkt följt av socialdemokratisk historieskrivning. Det finns säkert fler ”avslöjanden” i röret som De Felfrias Parti i röstgenererande syfte kan skaka fram om opinionen ser ut att svika dem ännu mer. Gärna sådana grodor där De Felfria kan utnyttja media för att få maximal skadespridning.

Och det finns detaljuppgifter som gör ”skandalen” smått pikant: Det kan vara så att det lösenord som använts för att logga på det interna nätverket hos De Felfria överlämnats av en SSU:are till den utpekade personen hos (fp) … en minst sagt tankeväckande omständighet i sammanhanget.

Givetvis finns en oerhörd mängd otvättade bykar hos De Felfria, men där är intresset för öppna kort inte fullt så påtagligt. Hanteringen av Danielsson är en bra exempel, där man offrar en tjänsteman i hopp om att tysta sakfrågan.

Ett annat är rättegången mot slagskämpen och tillika SSU-ordföranden Anna Sjödin. Passande nog för De Felfria blev rättegången uppskjuten så att den inte skulle störa valrörelsen.

Ett tredje exempel är ryktesspridningen rörande Fredrik Reinfeldt. Den styrdes direkt från De Felfrias högkvarter och var något av ett svenskt rekord i svartmålning och desinformation.

Tyvärr är det svårt att komma ifrån tanken att rättmaskineriet agerat och agerar betydligt snabbare i (fp)-fallet än i de andra.

Att De Felfria agerar som de gör är egentligen inte så konstigt. Eftersom de vägrar att redovisa hur de ska samarbeta med (mp) och (v), är De Felfrias Parti inget hållbart alternativ till Alliansen och måste därför ta till desperata metoder för att styra fokus bort från Alliansens samlade politik. För en kort stund ger (fp)-affären kanske effekt i opinionen, men har givetvis inget med sakfrågorna att göra och betyder inte att väljarna skulle gå från (fp) till (s).

Så De Felfria sitter i sitt glashus och kastar bykstenar på andra. Vad de glömmer är att ibland studsar stenarna tillbaka, och då blir det dyrt hos glasmästaren … .