Rutten fisk

Noterade i förbigående att en rättroende potentat vid Luleå Universitet uppmanat folk att "dumpa rutten fisk på lämpliga ställen", detta som en protest mot förändringarna av A-kassan. Anar att detta är exempel på sakpolitik från De Felfrias Parti.

Potentaten heter Lars Frisk (inte Fisk) och är inte vem som helst; han är nämligen ST-ordförande vid Luleå Universitet och är uppenbarligen mycket rädd om sitt maktmonopol. Hur ska man annars tolkas följande suveränt avslöjande uttalande:

"Även om folk får mer i plånboken är jag självklart emot det. Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill."

Kan det sägas tydligare? Förändringen är bra för fackets medlemmar, men dålig för fackets ledning. Kort sagt: Facket är inte till för dig, det är du som är till för facket.

Och motargumentet från de Felfria är att alltså att dumpa rutten fisk. Har sosseriet någon gång stått mer tomhänt?

Givetvis är det makt det handlar om. Bevara privilegierna. Förstärka Nomenklaturans grepp om landet. Ge mer åt De Egna.

Alla begriper att protesterna är politiskt drivna. Men medlemskap i en fackförening är inget som är ristat i sten - även om De Felfria tror det. Och det är här skon klämmer som hårdast: För Frisk och andra rättroende är det en självklarhet att alla som arbetar inom något av LO-förbundens område ska tvingas hjälpa De Felfrias Parti, inte minst med pengar. I årets val var den summan inte helt futtiga en miljard som LO spenderade på en socialdemokratisk seger. Att förlora det raka försörjningsröret till Partiet är förstås skrämmande för maktfolk som Frisk. Så skriken från facket har som synes inget med omsorg om medlemmarna att göra - det är skrik från folk som är rädda att förlora makt och privilegier.