En gran utan barr

är som Läderlappen utan Robin. Eller om det var som en bro utan mörka vatten. Fan vet, och han hade då för tiden kompledigt. Likafullt hade det lackat mot jul i nästan ett halvår.

Tomtepalten stod som vanligt och puttrade i sitt lilla runda hörn. Petri mantel hade plockats, rensats och hyvlats. Misteltutaren var infångad. Och Shellmacken lyste förtröstansfullt med sina slanggirlanger. Kort sagt – julstämningen var på sin högkant. Föga anade vi då, som Villius sade från sin reporterskrubb, att kata-strofens kalla hångrin stod och övade bak närmast vägg: vi hade inga barr till granen. (Däremot fanns det gott om is till punschen, vilket vi tog som ett tecken värt att växla till euro.)

Under mottot "samla späcktärningar – bygg en gris" gick vi till verket. Verket var en gammal byggnad som hyste. Den hyste något alldeles oerhört. Bland annat barr på lösvikt, gren i påse och stjärnor i det blå.

-Har ni barr, sporde vi den granlike säljaren bak disken.
-Självklart, sade han, vilken sort vill ni ha?

Han pekade med energisk min på de till synes kilometerlånga hyllorna med barr.

-Vad är lagom, frågade vi svenskt.
-Jag rekommenderar belgiskt-pommerskt standardbarr. Det sitter stadigt fast där man sätter det. Vill man ha mer tydlig juldoft, är nog det finska Perkelebarret det man ska ha. En härligt mustig julkänsla sprids med Perkelebarr i granen. Och är stämningsförstärkning det som man längtar efter, brukar Borlängedoppat bataljbarr vara det som får den riktiga Arne Weise-stämningen att lägga sig som kokosmjölk runt julklappshögen.

I triumf valde vi till slut Verkets succéblandning. En underbar barr-röra av lavendel, Walt Disney och maltolja.

Väl i hemmet, begjöt vi först vår färska granstam med oregano, tapetklister och hackad läkerol. Sedan var det bara att fylla damm-sugaren med succéblandningen och blåsa på. Den ståtligaste gran som någonsin sett dagens julgransljus stod plötsligt framför oss. Den prunkade. Den gnistrade. Den prålade. Och från en gren hördes Bengt Feldreich med tomtestämma förkunna att det snart var dags för ett besök hos Tomten ”för omväxlings skull.”

En sådan jul hade ingen av oss haft vare sig förr eller senare. Knappast ens då.