Tredje statsmakten

Uttrycket är gammalt. Har för mig att det kom i bruk redan på 1800-talet och syftar på media och dess makt manipulera och styra läsarna (den så kallade opinionen) och på så sätt påverka politiken. De övriga två makterna var regeringsmakten (ofta kungen) och riksdagen.

I modern tid brukar man räkna med också en fjärde makt - rättsväsendet. I de länder som har en från politiker fristående konstitutionsdomstol är det en sann beskrivning. För Sverige stämmer det - tyvärr - inte; vi kan knappast beskyllas för att ha ett oberoende domstolsväsende.

I Sverige har vi någon slags envägssystem där den som kallar sig journalist får bete sig hur som helst - utan risk för påföljder. Men ve den som dristar sig till att ifrågasätta en journalist! Då sätter stora anklagelsecirkusen igång: "Vill du montera ned tryckfriheten, din jävel?"

Det verkar som om den nyhetsförmedlande delen av journalistyrket kommit på undantag. Nu är det viktiga att sätta dit folk (oavsett vad de gjort) under täckmanteln "Granskning".

En intressant detalj är att när Borelius fick gå (med studs) hörde jag en av de mer framstående journalisterna framföra i TV att om hon bara hade erkänt och direkt gjort avbön hade hon nog kunnat sitta kvar. Det viktigaste var alltså inte om hon gjort något fel, utan om hon skulle ställa upp och förnedra sig inför journalistkåren.

Vem granskar granskarna?