Biobesöket

Häromdagen fick jag lust att gå på bio. Jag bor mitt i stan, så det är bara 79 meter till Filmstaden. Den sträckan bör jag klara av utan kommunal färdtjänst.

När jag stod vid de stora fönstren vid Filmstaden och tittade på dagens utbud, kom jag på mig med att drömma tillbaka till filmerna för 25-30 år sedan. Då skulle titlarna vara, vad ska vi säga, fantasifulla. Helst skulle de inte ha ett dugg med innehållet i filmen att göra. Troligen blev det mer konstnärligt då. Fritt, kanske. Jag vet inte om det var Galenskaparna som hittade på det, eller om det var en riktig film som hette så, men jag kommer i varje fall ihåg Längtan är min svågers radhus. Säkert en bra och djup film i alla händelser.

Eftersom det är inne med retro dröjer det säkert inte länge förrän vi är tillbaka till 1970-talets spännande filmvärld. Som den klärvoajante trendguru jag är, har jag redan fiskat fram en del titlar. Varsågod:

• Skruvgrepp med kondensfattning. En mustig finsk film i bilmekanikermiljö. Regisserad av Yrjö Leskinen, före detta bobollsmästare som också gjort filmerna Olja och pincetter, Vingar av lergods och Virknålen i bananen. Skruvgrepp med kondensfattning visar med spänstig espri och radikal eufori att plåt också har känslor, även om de är rostiga.

• Kammar kaniner? En djuplodande kortfilm (bara 94 meter) från det forna Jugoslavien om de svårlösta problem som hårvårdsintresserade kaniner kan råka ut för på Balkan. Regi: Sretan Bozic, också känd för Ängarnas gladpack, Den försvunna pennvässaren och Gödsel i sinnet.

• Bortom allt förstånd. Ett fyra timmar långt känslosvall från Brasilien av den redan 1971 mycket okände Roberto Souza da Silva Cruz Oliveria dos Santos de Pecoralio. Filmen är en komplext allomfattande fortsättning på Under allt förstånd, Mellan allt förstånd och Framför allt förstånd.

• Tändstickor på mitt sätt. En instruktionsfilm från Ryska Pyromanbolaget i samarbete med KGB och Stasi. Regi av Sven-Erik Rasputin, mottagare av Mohammar el-Khadaffi-medaljen för bästa film alla kategorier vid galan i Tripolis 1999. Rasputin arbetade tidigare som tändsats i ryska armén.

• Betong är fint. En cementblandare berättar. En tungrörd film från Norrbotten med husbyggarinramning. Charmigt kärnfull, där bara tre ord yttras på 157 minuter. (Också textad på finska.) Regi av Flis-Gunnar Alavaara som till hösten planerar några uppföljare till Betong är fint, bland annat Cement är finare och Skiffer är finast.

Vad ska vi med TV till när sanningen finns på bio?