Julruschen drar igång

Har du köpt något streetlur än? Inte? Du vet kanske inte vad det är? Jag hade heller ingen aning om vad det kunde vara förrän jag såg en skylt utanför en affär här i Uppsala där man erbjöd en sådan lur till försäljning.

Nyfiken som man är klev jag in. En streetlur kan ju vara en lämplig julklapp, men det är nog bra att först ta reda på vad det är man köper.

Jag hittade underverket och läste texten på paketet. Det visade sig vara en hörlur att ansluta till sin stereo, dator eller bärbara MP3-spelare. När jag frågade personen bakom disken i den tekniktäta affären vad skillnaden var mellan en hörlur och en streetlur tittade han bara misstänksamt på mig.

-En streetlur använder man utomhus, förtydligande han långsamt som om jag vore döv.
-Får jag inte ha den inomhus, genmälde jag med lätt ironisk ton.
-Den här funkar överallt.
-Funkar?
-Ja, du kan lyssna på musik oavsett var du är någonstans.
-Kan jag inte göra det med vanliga lurar då?

Innan den alltmer röde unge mannen hann svara räddades han av ett telefonsamtal – tydligen från lagret. Jag gick därifrån. Någon lur blev det inte.

Låt mig förtydliga: Jag har inget emot engelska. Inget emot svenska heller, för den delen. Men när man blandar språken utan att det finns anledning blir jag lätt agiterad. Som i det här fallet – varför inte kalla det ”gatulur”? Eller ”Street phones” om man nu måste använda engelska?

Men det här med streetlur är ingen ny företeelse. Förra året vid den här tiden köpte jag mig ett par handskar. Helt vanliga tyghandskar med varmt foder. Sköna. Behagliga. Vad tror du att de hette? Walkinghandskar!

Det är väldigt sällan jag numera går på händerna. Förmodligen skulle jag fortfarande klara av att komma upp på händerna om jag finge ha en vägg som stöd, men att promenera på dem – sällan! Och knappast under vinterhalvåret när det halt och allmänt svårt.

Men – jag skulle ju köpa julklappar. Vart går man då? Som alla andra besöker man gubbdagis, dvs Clas Ohlson. Här finns föremål för alla. Men allra mest för killar, gubbar och herrar. Här kan man parkera morfar framför hyllorna med skruvar och muttrar och han blir stående där i timtal. Mycket praktiskt. Då får man själv tid över att leta det man behöver.

Ju närmare jul vi kommer desto mer zombie-blick får de julklappssökande. Med gapande munnar och uppspärrade ögon illrar de fram – i synnerhet på Clas Ohlson. Ibland får man hoppa in bakom en skyddande pelare när lämmeltåget kommer och rafsar åt sig stekpannor, julgransbelysningar och kirschstänger.

Själv skulle jag köpa en hörlur – alltså ingen streetlur – utan en helt vanlig lur att lyssna på musik med. Jag lyckades själv hitta hyllan med sådana, men de såg lite väl billiga ut så jag tog en kölapp för att få personlig betjäning. När det blev min tur stegade jag fram och berättade vad jag ville ha.

-Då ska du pröva de här, sa mannen och hämtade ett par påtagligt formgivna saker med rödfärgade öronmuffar. De har ett fantastiskt ljud, fortsatte han, dessutom är de så lätta att du kan ha på dem när du är ute och springer.

Mannen pekade och pratade. Han verkade mycket lycklig.

-Radio finns också, upplyste han nästan saligt, och eftersom lurarna har inbyggt minne kan man ansluta dem till datorn och föra över MP3-låtar.

Fantastiskt, tänkte jag, vad en lur kan göra. Så tittade jag på kartongen. Där stod ”All-purpose lur”. Jag gick därifrån. Man vill ju inte bli lurad … .